Det gungar fortfarande i huvudet på mig. Det måste vara landsjukan eller ett dåligt förvridet sinne som tar in upplevelsen av havet så fort jag steg upp på land.

Ja vad har jag för nytt att berätta här då?

Att jag är gift. Mm med min Moukhtar som är från Palestina *läs född i Libanon som statslös*
Vi gifte oss islamskt den 20:e Maj detta året. Och nej vi hade ingen bröllopsfest, vi kanske ska ha det sen.
Jag valde bara att berätta det för vissa, dom jag litar på för jag orkade inte höra om hur alla andra tycker, och tänker och ger man det bara lite tid så kan det accepteras bättre.
Jag gett det lite tid och nu är jag redo för att höra.

Annars så saknar jag mina barn som alltid, som vanligt,  som för evigt.
Min fina rara Sofia jag är så glad att du snart är nio år så att du och jag kan prata med i telefonen och genom msn och åka o träffa varandra när vi vill och kan. Och jag är så tacksam gentemot hennes pappa och styvmamma som alltid tar emot mig med öppnenhet i deras hem, och att vi löser problem istället för att låta små skitsaker komma ivägen. Och jag ber igen om ursäkt.

Sebastian och Jonathan mina små fina pojkar. Jag saknar er så otroligt mycket, att få höra era skratt, erat prat, era bus. Att få se er växa och utvecklas. Att få se er ligga i sängarna och sova eller att få höra SOVA Mammas Säng. Att vakna på morgonen och höra NÄäää inte SOVA. Att bara få snusa på er, att ge er en kram när ni vill ha det, trösta er när ni ramlat och bara trösta er om ni är ledsna. Eller att få skratta med er åt allt som ni tycker är roligt. Listan kan göras så otroligt lång.

Men nu ska jag försöka sova en liten stund, så att jag kan vakna i någorlunda tid i morgon.

Skickar en liten godnatt puss på kinden till Sofia, Sebastian och Jonathan. Mamma älskar er....

Dåtiden kommer tillbaka rivs upp och strör nya rader av salt i såren.

Jag har hört att salt ska vara bra och renande och stoppa upp blodet, men det verkar inte hjälpa.
Jag har även hört att förmycket salt inte heller är bra.
Så då är frågan vad är förmycket och förlite?

Vad som är på min utelista just nu:

Pengar: gå direkt tillbaka till byteshandel och bondgårdar! Funderar skarpt på att flytta ut i ett tält i skogen och leva på bär och svampar. Men minuset är väl alla kryp och vintern.

Bråk: Ska det vara nödvändigt? Jag fullkommligen hatar att bråka. Det spelar ingen roll vad det än är så blir det bråk. Och oavsett hur jag än gör så har jag rumpan bak och näsan fram. Frågan är alltså Kan man byta dess plats och kan man se saker ur allas perspektiv.

Löften: Om att bättras, om att förändras och hur lång tid tar denna förvandlig? Löften för mig verkar vara lättvindiga i dagens läge. Några verkar gå efter principen så länge det är bra för mig så skiter jag i andra. Men nåde om det går dåligt för mig då ska alla ryka med i samma grop! Ett löfte om att höras av och sedan aldrig säga ett ord. Frågan är när tycker man att det har gått för lång tid?  1 sekund, 1 minut, 1 dag, 1 vecka, 1 månad eller 1 år?

Så mina svar på dessa frågor just nu är allt är relativt och man måste alltid lära sig att tänka sig för hur det kan vara för någon annan.  Och hur vill du själv bli behandlad om det var du som stog där i olika situationer.

1 sak är då säker att jag saknar och älskar mina barn.