Det var länge sen jag kände det så här starkt.

I vanliga fall kan jag känna känslan och dämpa den lite. Men nu är smärttröskeln nådd.

Den 14:e Januari var min son Sebastian 4 år. Jag gratulerade honom genom facebook. Jag skrev en rad på min logg. Men jag skickade inte något till honom, ingenting till han och hans bror. Jag är rädd för att det aldrig kommer att komma fram. Kanske till deras postlåda och sedan ner i soptunnan. Jag trodde att jag skulle ha dom till jul. Jag köpte 1 varsit paket till mina fina pojkar, sen köpte jag inget mer. För någonstans så visste jag att de inte skulle komma.

Sist jag hörde ifrån deras far var den 26:e oktober 2010. Jag har träffat mina pojkar 1 gång på snart 8:a månader och det är 4:a månader sen jag såg dom. Sofia träffade Sebastian och Jonathan sist i april. Jag har försökt att ringt till "pojkarnas" mobil som deras far så fint kallade den. Men jag kommer bara till röstbrevlådan.

Jag har skickat ett flertal mejl till deras far, i hopp om att han ska svara, men det har uteblivit!

Om jag ska vara helt ärlig så hade jag en förhoppning när jag inte mådde bra, om jag dog så skulle jag iaf kunna se dom, vara med i varje steg de tog i varje andetag, det jag bävade för var om de skulle vara ledsna och att jag inte skulle kunna trösta dom.

Men jag valde livet. Jag valde att jag alltid skulle finnas där för dom. " och då menar jag alla mina barn" Jag behövde bara lite tid, att läka och bli mig själv igen. Och kunna finnas där oavkortat för mina barn.

Jag trodde att jag gjorde rätt, jag känner att jag gjorde rätt. Men någonstans vart det fel. Och situationen är ohållbar. Jag bara väntar och längtar på var, när och hur. Jag trodde aldrig att det skulle bli så här.

Älskade Sebastian och Jonathan. Jag kommer alltid att finnas där för er. Jag kommer aldrig att ge upp er. Precis lika mycket som jag är där för Sofia.

Jag älskar mina 3 vackra fina barn utav hela mitt hjärta.

Puss o kram från mamma

Men visst är det väl den 20:e knut som julen ska dansas ut?

Jag kommer att googla detta senare.

Ja annars idag så kommer jag nog att baka rimbobullar. Men jag måste ner på affären med för att köpa hem bullformar. O kanske något mer. O jag antar att affären stänger kl 17 idag här i Ljusne by.. Annars så är jag lurad.

Sofia är i badkaret just nu och Khaled sover.

Moukthar är på jobbet och jag pratade nyss med honom och han sa att han har påbörjat sin diet som han snackade om i går.. LCHF jag tror det är den. Men orkar heller inte goolga om det är rätt.

Igår när han började prata om den svarade jag bara Jaha okej kul för dig men jag tänker inte ställa mig och laga två maträtter. Så om du vill göra detta får du laga din mat själv. Och inhandla till den. Jag såg att han vart lite betänksam och började snabbt med att ja men om du lagar något så äter jag bara inte potatisen och allt det där osv. Dessutom är äter jag bara hemma Fredag -Söndag. Då svarade jag, hum måhända vara korrekt men iaf så har jag slutat köpa hem griskött för att jag? Ville höra vad han gav för svar på mitt svar. Då sa han ja för att du inte orkar laga 2 maträtter. Jag svarar: KORREKT :-D Och det avslutades vårat samtal om detta.

Hoppas att han inte blir ledsen för att jag inte är tillräckligt stöttande men helt allvarligt orkar jag inte just nu.

Han hoppades på att jag också ville bli några kilon lättare men nej jag orkar inte med det heller just nu.

Det är inte mycket jag orkar just nu för att jag är så trött hela tiden.

Det kanske har med pojkarna i danmark att göra eftersom att jag hela tiden grunnar på hur det ska gå och hur det är med dom och när jag kommer att få se dom igen.

Men i vilket fall som helst så ringde jag till Ljusne hälsocentral igår och bad om att det skulle kunna ta lite blodprover på mig för att se så inte kroppen saknar något. Eftersom att jag är såååååååå trött.

Så jag ska ner på tisdag för att träffa en doktor och ta lite prover. Det känns skönt iaf att kunna utesluta vissa saker.

Hum nä nu ska jag nog inte sitta här och drabbas av skrivdiarré utan fortsätta här hemma om det ska bli några bullar gjorda idag och som sagt den eviga vandringen till Konsum i Ljusne

Vad fan ska man göra när man gör så gott man kan men det inte duger..

Förstår inte varför allt ska kretsa runt en person o ingen annan...

Snacka om ego och inte alldeles för bright

Sen är jag irriterad på mitt ex, som alla vet vem han är som aldrig kontaktar mig.. Trots att jag har försökt att kontakta honom ett flertal gånger både genom mejl o telefonsamtal. Men det verkar som att han har stängt av mobilen.. Undra vad han har för ursäkter denna gången eller om ursäkterna har tagit slut??

Irriterad på advokaten som inte kan skicka ut fakturan och att jag har mer att tillägga. Men han kanske har mycket att göra. Men samtidigt så känner jag att nu får det vara nog. Står inte ut med att saker står still.

Irriterad på all snö och all kyla.

Ja ett rikitgt klaginlägg vart detta.

Morr och snart godnatt "om jag kommer att somna"