Ja vad har hänt?

2011-03-20 @ 23:59:11

Antingen var det jag eller han eller så var det båda. Som inte räckte till.

De flesta flyr mig som en pestsmittad. Låt det så vara.
Kvävande känsla. Av att aldrig veta något. Men vi föddes inte med ett facit.
Jag hatar allt som har med min störning att göra. Jag hatar att hela tiden slängas mellan 2 världar.
Där ja blir nej och nej blir ja. Eller kanske blir ett ja eller ett nej.
Jag älskar honom av hela mitt hjärta fortfarande, men jag tror det har varit för myckte just nu med allt.
Jag kan inte hantera allt. Och jag är inte perfekt men jag är inte dum, jag är inte korkad. Hoppas jag.
Kanske jag väljer att förstöra för mig själv, eller så är detta riktigt jag gör för mig själv och det blir bra.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Jag önskar av hela mitt hjärta att jag och han hade träffats en annan tid, en annan gång, eller om jag hade varit frisk eller *normal*.
Kanske jag var för svensk för honom och han var för arabisk för mig. Man kan inte ändra varandra. Men jag har inga svar till något av det just nu. Jag försöker ta mig igenom detta och ha skaderapport. Haverikommissionen.
Vi försökte men jag räckte inte till. Saker jag gav upp gav jag upp utan ett ord, vissa var jag mer rädd för att släppa, och vissa saker hade han fullkomligt rätt i.
Han gav också upp saker. Men han sa det hela tiden. Älskade hjärta jag ska aldrig göra dig illa igen.
Vissa saker blir man blinda av andra inte.
När jag skriver så ser jag hur kryptiskt det ser ut hoppande och flackande men det är så jag har det känslomässigt just nu.
"En hand mot min strupe och andas blir svårt, en hand runt min hals klämmer allt för hårt, och benen de bär inte längre min kropp stå..." ur en fin låt gravitation av Kent för det är så jag känner mig just nu *känslor*
Och han har aldrig gjort mig illa, bara att jag har gett en bit av mig själv till honom nu som aldrig kommer att komma tillbaka igen. Ett sönderrivet hjärta på alla sätt och vis.
Min stora kärlek jag låter honom gå...
Det är inte bara ens fel det är bådas fel.

Kommentarer
    Postat av: Anneli

    Kärleken är en underlig uppfinning. Man vill så mycket men endå så skiter det sig ibland. Konstigt!

    Jag finns här för dig det vet du, Kram <3

    Postat av: Karin

    Tack Anneli. <3 Kram


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: