Minnen, saker, smärta.

2011-03-21 @ 22:42:41

Sitter här på hans plats. Sofia sover på hans plats. Alla minnen finns kvar och han har glömt någon strumpa och någon parfym och lämnat lite småsaker. Sedan fick jag tillbaka plånboken som jag köpte till honom, i garderoben hängde hans tröja som han fick utav mig i födelsedagspresent, och hans tofflor som han fick av mig.

Vart jag än vänder mig om så finns det minnen och saker, allting påminner om honom.
Är det rättvist?
Han har bara minnen kvar, jag har allt kvar.
Delar av mig vill bara slita och ha sönder en annan del av mig vill behålla det för att det har tillhört honom och bekräftelse på vårat liv, våran kärlek och en del av mitt liv.
Nu är det jag, Sofia och pojkarna som jag ska fokusera på, men den satans jävla störningen.
Och jag kommer att vara ledsen ett bra tag nu, men det kommer att gå över, men han kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.
På ett sätt så stark och på ett sätt så svag. Läskigt.
Lyssnar på Kent - Columbus (jag kan inte fatta hur de gör för att skriva så fantastiska texter)

Kommentarer
    Postat av: Jesa

    Hej gumman!

    Förstår att du har det jobbigt nu!

    Men jag tror på att du är stark att klara av detta!

    och som du själv skriver, fokusera på barnen nu, De behöver dig!

    ett tips: plocka ihop "hans" saker å lägg i en låda i garderoben..då slipper du se dem hela tiden men du har det kvar tills du vet om du vill behålla det eller slänga det..

    Kram på dig och jag skickar mycket styrka till dig!!

    Postat av: Karin

    Tusen tack för uppmuntran och ett väldigt bra tips, tänk att jag inte tänkte på det innan. Kram <3


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: