En ljusare Karin som har accepterat, hjärtat får göra ont, och nej allt i livet är inte rättvist.

Jag var inte till Preem idag heller. Jag måste få bara samla mig lite till, göra om i hemmet, idag har jag åstadkommit en hel del här hemma.

Jag rensar och väntar på att få åka iväg med sopor.

Så skönt. Jag har en egen liten filosofi har man ordning i sina skåp så kan man få ordning på sitt liv med.

Denna dag gjorde inte lika ont, visst jag kände av hjärtat hela tiden men idag kunde jag kontrollera smärtan, jag har till och med skämtat och skrattat idag.

Jag kanske håller på att släppa dig fri nu.

Idag var jag till Bollnäs på gyn undersökning. Min syster körde mig. Vi vart lite sena, doktorn kom och hämtade mig.

Han undersökte mig och sa att allt inte hade kommit ut än, och först sa han att jag skulle skrapas men sen ångrade han sig och sa att jag skulle få tabletter ett par andra tabletter än de jag fått förut.

Så ska jag tillbaka om en vecka igen. Jag hoppas verkligen att det har försvunnit då.

Jag vill göra dig delaktig i detta, även om vi har gått skilda vägar, det var ju trots allt våran bebis som vi miste.

Men nu är det min kropp och du finns inte kvar, så får jag ensam ta hant om det.

Det känns lite orättvist du kunde bara dra.

Men samtidigt kan du inte göra något åt min situation.

Jag vill inte skuldbelägga dig.

Sen vårat samtal igår så har jag hunnit tänkt efter, det hjälpte att prata med varandra.

Skönt och befriande. Även om det gjorde ont igår så var denna dagen bättre.