Ibland kan det kännas lite som en skräckfilm först är det lugnt och sedan pang slår den jävla mördaren spaden i huvudet på en och släpar iväg en för att sedan sätta knivarna i en som Freddy Krueger eller som Jason det spelar ingen roll hur fort man springer likförbannat hinner den gående satan ifatt en med macheten.

Nu sitter jag här och skriver. Jag är för trött för att gå ut och gå, men måste parerar det som känns.

Vill skriva något otroligt vackert och känslomässigt. Men kan jag det?

Och jag vill ta det lugnt med mina tankar för återigen väntar jag på svar.

Det värsta är inte väntan på svaret.

Det är vad som kommer sen efter svaret.

Ska allting börja om då?

Den här ångesten?

Jag känner svaga förskalv.

Nu är det dags att sova och vila hjärnan och kroppen.

Nya tag i morgon och som vanligt avslutas morgondagen med min 50 minuter långa promenad.

Godnatt och god tidig morgon.