Jag hade svårt att somna för olika orsaker och jag somnade nog efter kl 03, vaknade av att klockan ringde vid 06, men istället för att dra sig upp ur sängen så snoozade jag och vips vaknar jag av att telefonen har ringt, och jag tittar på klockan och får panik, min svägerska skulle komma och hämta mig vid 07:30. Och tittar på telefonen igen och ser att jag bara har 51 missade samtal.

Jag flög upp börjar ringa till svägerskan, hetsar på Sofia att hon får skynda sig för nu har mamma brådis (stackars mammas tjej) försöker slänga ihop morgonkaffe och säger till svägerskan att jag är klar. Och vips så var hon här utanför och tutade och då försökte jag att slänga på mig kläder efter att jag precis kommit ut från duschen. Hon skrattade och sa Va var inte du klar? Nääääää sa jag och hade min hårhanduk på huvudet.

Sofia kom iväg i mycket god tid idag till skolan och vi hann i tid till bollnäs jag hade tid där 8:30.

Det var en ny doktor jag hade och han sa att jag hade fortfarande saker kvar inne och han tyckte inte att jag skulle behöva skrapas för att det inte var så där jätte mycket kvar. Och att han hoppades på att kroppen skulle ta hand om det själv. Annars så skulle jag få komma tillbaka om jag inte läkte som jag skulle efter 10 dagar.

Sedan åkte vi till Åsbacka och jag fikade och var där ett tag.

Annars med känslor och saker så trodde jag att vissa saker vart lösta igår, tjii vad jag bedrog mig.

Det vart en direkt biljett rakt in i ovissheten. Jag försökte hålla mig samlad.

Sedan är det något som är annorlunda och vad kan jag inte sätta fingret på. Så för en liten stund sedan bröt jag ihop igen. Visst är livet underbart!?

Kanske är jag extra känslig men allting som är eller sägs annorlunda eller allt som inte sägs sårar mig.

Kanske är jag naiv?

Kanske är det bara lite för mycket att ta in och för lite sömn?

Varför ska det vara så?

Anledningen är att det just nu finns 3 dörrar för mig. 1 trodde jag öppnades igår men när jag närmade mig dörren så började den sluta sig just nu är den halv öppen och jag är inte personen som stänger och öppnar den. De 2 andra dörrarna  är det bara jag som kan öppna och stänga. Och det är frustrerande och gör ont att slitas mellan dom.

Nu så tänkte jag försöka varva ner och samla kraft och mod för en ny dag i morgon och välkommna den.

Då bär det av till bollnäs igen fast till kursen och umgås med Mari. Vi ska ta en fika på stan med innan vi drar. Skönt med lite ombyte.