Jag har så många tankar och funderingar.
Är jag självisk?
Mitt svar är ja och nej på den frågan.
Kommer jag att ta rätt beslut.
Mitt svar är ja och nej på den frågan.
Hur kommer det sig att jag kan svara både ja o nej på frågor?
Jo det är för att jag vet inte hur framtiden kommer att se ut.
Då kanske mina svar lyder jag tog fel beslut men för tillfället var det ett bra beslut.
När det kommer till mina barn om jag är självisk.
Det är när andra börjar blanda ihop alla andra människor i mitt liv. Tex min man, och flytten till Malmö.
De drar då förutfattade meningar om mig.
Jasså varför vill du flytta till Malmö?
Jag trodde att du gjorde det för dina barn?
Sedan kommer det nog en massa meningar till.
Svaren på dessa meningar är: Varför måste jag försvara mig själv? Varför tror ni så många elaka saker om mig?
Självklart så vill jag flytta närmare till mina barn, de bor i Danmark. Ja jag skulle ta detta beslutet i vilket fall som helst. Men jag tror att jag hade tvekat och velat längre.
Men hur som helst så är jag faktiskt så urbota trött på Söderhamn och en del av dess invånare.
Precis som Söderhamn och en del av dess invånare kan vara urbota trött på mig.
Jag tror inte att med en flytt kommer alla mina problem att lösa sig.
Sanningen är att det kan medföra nya problem med en del av de gamla problemen finns kvar.
Men jag tror på att jag kommer ha och få större förutsättningar att få ett arbete, och kunna i större utsträckning ta del av mina barns vardag.
Att kunna träffa dom och ha dom oftare och längre.
Och sedan har jag faktiskt en man som jag vill dela mitt liv med, så självklart vill jag leva med honom också.
Man kan faktisk välja flera saker. Men somliga kan inte unna någon annan ett drägligt liv.
När något går bra för någon då brinner jag för det och för dom.
Men när jag vill och ska göra något då är jag bara en stor fet egoist.
Eller om något ibland går bra för mig då är det väldigt väldigt svårt att låta mig vara lycklig och glädjas med mig, istället trycker man ner mig med ord och syrlighet i rösten.
Det är ett sätt som jag längre inte kommer att acceptera.
Så känner jag så här att stannar jag kvar här så kommer jag troligtvis inte att få ett arbete, visst jag kommer att ha en lägenhet, men sedan sitter jag kvar och trampar i samma samma fotspår..
Och ju längre tid det tar för mig att komma ner desto längre tid tar det för mig att kunna bygga upp något neröver.
Så ni får ta mig som jag är, eller helt enkelt skita i att ta mig som jag är. Då är det bara att ignorera mig!!!
Och jag blandar mig inte in i andras liv om vart de vill bo hur de ska göra i sina liv.
Visst råd och tips är alltid välkommna och givetvis finns det alltid meningskiljaktigheter, sånt är livet.
Nä nu är det slut på mina ord för idag, och nej ingen bild idag. Bara en massa vettiga ord och meningar ifrån mig :-P
God natt
