Gunget, giftermålet och saknaden...

2010-07-28 @ 01:42:58

Det gungar fortfarande i huvudet på mig. Det måste vara landsjukan eller ett dåligt förvridet sinne som tar in upplevelsen av havet så fort jag steg upp på land.

Ja vad har jag för nytt att berätta här då?

Att jag är gift. Mm med min Moukhtar som är från Palestina *läs född i Libanon som statslös*
Vi gifte oss islamskt den 20:e Maj detta året. Och nej vi hade ingen bröllopsfest, vi kanske ska ha det sen.
Jag valde bara att berätta det för vissa, dom jag litar på för jag orkade inte höra om hur alla andra tycker, och tänker och ger man det bara lite tid så kan det accepteras bättre.
Jag gett det lite tid och nu är jag redo för att höra.

Annars så saknar jag mina barn som alltid, som vanligt,  som för evigt.
Min fina rara Sofia jag är så glad att du snart är nio år så att du och jag kan prata med i telefonen och genom msn och åka o träffa varandra när vi vill och kan. Och jag är så tacksam gentemot hennes pappa och styvmamma som alltid tar emot mig med öppnenhet i deras hem, och att vi löser problem istället för att låta små skitsaker komma ivägen. Och jag ber igen om ursäkt.

Sebastian och Jonathan mina små fina pojkar. Jag saknar er så otroligt mycket, att få höra era skratt, erat prat, era bus. Att få se er växa och utvecklas. Att få se er ligga i sängarna och sova eller att få höra SOVA Mammas Säng. Att vakna på morgonen och höra NÄäää inte SOVA. Att bara få snusa på er, att ge er en kram när ni vill ha det, trösta er när ni ramlat och bara trösta er om ni är ledsna. Eller att få skratta med er åt allt som ni tycker är roligt. Listan kan göras så otroligt lång.

Men nu ska jag försöka sova en liten stund, så att jag kan vakna i någorlunda tid i morgon.

Skickar en liten godnatt puss på kinden till Sofia, Sebastian och Jonathan. Mamma älskar er....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: